Kontrollera ljus i fiber utan att koppla loss
Det går – med rätt utrustning
Ja, det går att avgöra om det finns ljus i en fiber utan att koppla loss den, men man behöver rätt utrustning. En Live Fiber Detector, ofta förkortad LFD, är ett instrument som kan kontrollera om det finns ljus i en fiber utan att trafiken behöver brytas.
Principen är enkel, men det finns några viktiga saker att känna till. Låt oss gå igenom det steg för steg.
Så fungerar en LFD
Som de flesta vet får man inte böja en fiber för mycket. Om böjen blir för skarp kan ljuset i fibern börja läcka ut i ytterkurvan.
Böjer man fibern för mycket kan så mycket ljus försvinna att trafiken påverkas eller till och med släcks. Men om man böjer fibern precis lagom kan man få ut tillräckligt mycket ljus för att detektera signalen, utan att störa trafiken i fibern.
En LFD fungerar just på det sättet. Instrumentet böjer fibern kontrollerat och läser av hur mycket ljus som läcker ut i böjen.
Vad påverkar ljusläckaget?
Hur mycket ljus som läcker ut ur en fiber beror främst på två saker: böjradien och trafikens våglängd.
En LFD kan beskrivas som en slags ”tjuvlyssnare”. Den böjer in fibern mellan detektorer och mäter hur mycket ljus som läcker ut i ytterkurvan. Eftersom instrumentet har två detektorer kan det också avgöra i vilken riktning trafiken går i fibern.
De flesta LFD-instrument har dessutom en display som visar hur stark signalen är. Värdet är omräknat till vad instrumentet uppskattar passerar inuti fibern.
När är en LFD användbar?
Ett vanligt tillfälle är när man ska koppla bort en patchkabel och är osäker på om det finns trafik i fibern eller inte.
Stämmer dokumentationen verkligen? Eller har någon skrivit fel? I sådana situationer kan en LFD snabbt ge besked.
Ett annat vanligt problem är när en förbindelse kan vara felkopplad någonstans på vägen. Då kan man koppla in en modulerad ljuskälla, till exempel en 2 kHz-laser, i ena änden och sedan följa signalen genom korskopplingar och skarvpunkter fram till målet, utan att behöva koppla ur sladdar längs vägen.
Vanliga funktioner i en LFD
Alla LFD-instrument har någon form av indikering som visar i vilken riktning signalen går.
De flesta har även en display som visar signalstyrkan i siffror. Nästan alla har dessutom lampor som visar om signalen i fibern är modulerad med exempelvis 270 Hz, 1 kHz eller 2 kHz.
Utöver detta brukar det inte finnas särskilt många fler funktioner.
Risker att känna till
Ju längre våglängd man har i fibern, desto mer dämpar en konventionell LFD. Det beror på att instrumentet har en fast böjradie.
I praktiken innebär det att signalen kan dämpas med allt från 1 till 6 dB när man klämmer åt fibern. Dämpningen kan bli ännu större om fibern hamnar snett i spåret. I värsta fall kan man till och med knäcka patchkabeln.
Därför är det viktigt att använda instrumentet på rätt sätt och att vara försiktig, särskilt vid känsliga eller trafikerade förbindelser.
Hur noggrant mäter en LFD?
En LFD kommer aldrig i närheten av noggrannheten hos en riktig effektmätare. Däremot kan den ge en ganska bra uppfattning om vilken typ av trafik som passerar genom fibern.
Man kan se skillnad på svaga och starka signaler, men värdet bör inte tolkas som ett exakt mätvärde. Det är bättre att se det som en indikation.
En viktig anledning är att läckaget beror mycket på vilken typ av kabel man mäter på. En vit 0,25 mm-fiber släpper till exempel ut betydligt mer ljus än en mörkblå 3 mm-patchkabel. Däremellan finns många variationer.
Siffran på displayen ska därför ses som en vägledning, inte som ett exakt mätresultat.
Olika typer av LFD
Det finns i grunden två olika konstruktioner: den traditionella och den smartare varianten.
Den traditionella LFD:n bygger på att fibern böjs mellan två fasta klackar med en bestämd radie. Radien är noggrant vald för att det ska läcka ut precis tillräckligt mycket ljus vid 1310 nm, men inte så mycket att man riskerar att släcka trafik vid 1550 nm.
För att en LFD av den här typen ska fungera någorlunda korrekt behöver man ofta använda särskilda klackar för olika fibertyper, till exempel 0,9 mm eller 3 mm. Det krävs för att böjradien ska bli rätt och för att inte för mycket omgivningsljus ska störa detektorerna.
Om man använder rätt klackar och placerar fibern korrekt i spåret kan man få ganska förutsägbara avläsningar. Men det är värt att notera att specifikationerna ofta gäller 1310 nm. Det blir därför användarens ansvar att bedöma vad som händer vid exempelvis 1625 nm.
Smartare LFD med variabel böjradie
VEEX:s nya version har tagit dessa problem på allvar. För att minska svagheterna hos traditionella LFD-instrument använder man en variabel böjradie.
Principen är enkel: ju mer man böjer fibern, desto mer ljus läcker ut. Om man börjar böja försiktigt händer först ingenting. Sedan händer fortfarande nästan ingenting. Därefter börjar lite ljus läcka ut, och sedan ökar förlusten snabbt.
Om instrumentet hittar tröskeln där förlusten börjar öka snabbt kan det räkna ut resten.
VEEX har därför konstruerat en ny typ av LFD som gradvis klämmer åt fibern med en stegmotor. Så fort instrumentet har detekterat signalen slutar det att klämma.
Det gör att man kan begränsa förlusten i mätobjektet till högst 1 dB.
Vill man veta mer om principen finns mer information att läsa på VEEX:s hemsida.
Vanliga användningsområden
Det vanligaste användningsområdet är när man ska koppla bort en patchkabel eller klippa en fiber och vill vara säker på att det inte finns någon trafik på den.
LFD:n visar då om det finns signal i fibern och åt vilket håll signalen går.
Felsökning av felkopplade fibrer
Om en fiberlänk har blivit felkopplad, till exempel om ett fiberpar har växlats, är det viktigt att hitta och åtgärda det verkliga felet. Annars riskerar samma problem att uppstå igen nästa gång fibern ska användas.
Då kan man koppla in en modulerad ljuskälla, till exempel en FLS-300M, och ställa in den så att den skickar blinkande ljus, exempelvis med 1 kHz.
Med hjälp av en LFD kan man sedan följa fibern genom skarvboxar och korskopplingar tills man hittar var förväxlingen har skett.
För att vara helt säker kan man ändra ljuskällan till 2 kHz och kontrollera att LFD:n reagerar på förändringen. Då vet man att man är på rätt fiber.
Följ en trafikerad fiber genom anläggningen
Om man behöver följa en trafikerad fiber genom en anläggning kan man normalt inte använda en extern laser, eftersom fibern redan är i drift.
Här finns en särskild lösning från VEEX. Eftersom den smarta LFD:n kan böja fibern med maximalt 1 dB dämpning, utan att störa signalen inuti, kan man använda samma princip på ett mer avancerat sätt.
Man kan då använda ett instrument som skapar små, kontrollerade dämpningar i fibern, till exempel 1 dB, tio gånger per sekund. Därefter använder man LFD:n för att leta efter denna 10 Hz-förändring.
På så sätt kan man följa exakt hur en viss trafikerad fiber går genom en dåligt dokumenterad anläggning, utan att behöva bryta trafiken.