Varför slutmätning ofta diskuteras
I en värld där kostnader ständigt pressas ned är det naturligt att beställare vill se över varje orderrad. Därför blir kostnaden för slutmätning av en fiberanläggning ofta en diskussionsfråga.
Men innan man börjar pruta på mätningar är det viktigt att förstå varför de görs. Annars finns risken att man sparar pengar på fel ställe och i stället skapar större kostnader längre fram.
Tre syften med en normenlig slutmätning
En normenlig slutmätning har tre huvudsakliga syften:
- Att bevisa att alla fibrer är rätt kopplade.
- Att genom dämpningsmätning verifiera att den aktiva utrustningen kommer att fungera.
- Att genom OTDR-mätning visa att material och hantverk uppfyller ställda krav.
För uppdragsgivaren innebär slutmätningsprotokollet ett bevis på att byggaren har uppfyllt kraven och att anläggningen kan användas som planerat.
Om man prutar bort något av dessa mätkrav kan byggaren inte längre ansvara för de parametrar som inte har kontrollerats.
Slutmätning som garantiunderlag
För byggaren är slutmätningsprotokollet ett viktigt garantiunderlag. Det är dels byggarens sista möjlighet att reklamera felaktigt material, till exempel fiberkabel eller pigtails som inte uppfyller kravspecifikationen, dels grunden för de garantier som byggaren kan lämna till uppdragsgivaren.
Görs inga mätningar kan byggaren inte heller lämna någon garanti.
Slutmätningen fungerar alltså som en försäkring för båda parter. Uppdragsgivaren får ett underlag som visar att anläggningen uppfyller kraven, och byggaren får ett bevis på att material och utfört arbete håller rätt kvalitet.
Hur utförs en normenlig slutmätning?
En normenlig slutmätning består normalt av två delar: en dämpningsmätning med ljuskälla och effektmätare samt en OTDR-mätning.
Vid dämpningsmätning placeras en person i ena änden av förbindelsen med ett instrument kopplat till en fiberkontakt. I den andra änden står en annan person med ett annat instrument, kopplat till andra änden av samma fiber.
Om instrumenten får kontakt med varandra visar det att fibern är rätt kopplad. Om instrumenten dessutom visar ett korrekt dämpningsvärde visar det att fibern uppfyller kraven och att den aktiva utrustningen kommer att fungera som förväntat.
Vad dämpningsmätningen inte visar
Dämpningsmätningen visar däremot inte alla detaljer. Både dåliga kablar och felaktiga fibersvetsningar kan i vissa fall passera testet, trots att dB-mätningen blir godkänd.
Därför utför man även en OTDR-mätning. Den visar hur detaljerna ser ut längs fibersträckan. Den kan till exempel visa om kabeln uppfyller specifikationerna och hur skarvarna är utförda.
Men OTDR-mätningen visar inte om anläggningen är rätt kopplad eller om alla fiberkontakter uppfyller kraven.
Vad är egentligen problemet?
Den största invändningen mot slutmätning är naturligtvis kostnaden. Att besiktiga ett arbete tar tid, och tid kostar.
En stor del av kostnaden är personalrelaterad. För att utföra en traditionell dämpningsmätning krävs i princip två personer, en i varje ände. Det uppfattas ibland som onödigt dyrt.
Men frågan är vad det kostar att inte upptäcka problemen i tid. Hur ska ett garantiproblem hanteras om det inte finns något referensmaterial som visar hur anläggningen såg ut när den var ny?
Vilka krav kan man pruta på?
Egentligen går det inte att pruta på något av de tre grundkraven om man vill kunna garantera funktionen för båda parter.
Anläggningen måste vara rätt kopplad. Det måste komma ut tillräckligt mycket ljus ur fibern. Material och hantverk måste också uppfylla kraven.
Ingen mätning innebär i praktiken ingen garanti. Oupptäckta materialfel kan passera, och dåligt hantverk kan förbli oupptäckt tills systemet havererar. Då finns det dessutom inget ordentligt underlag för garantianspråk.
Kan man reducera kostnaderna?
Det diskuteras ofta varför man ska mäta med både effektmätare, ljuskälla och OTDR.
Anledningen är att instrumenten visar olika saker. dB-mätaren och ljuskällan visar att nätet är rätt kopplat och att det släpper igenom tillräckligt mycket ljus. Däremot visar de inte om material och hantverk uppfyller kraven.
OTDR visar i sin tur detaljerna längs fibern, men vet normalt inte om ljuset kommer ut i rätt kontakt. Den vet inte ens nödvändigtvis om ljuset kommer ut i rätt stad. Dessutom visar en vanlig OTDR-mätning inte alltid hur mycket ljus som faktiskt kommer ut ur fibern, vilket gör det svårt att bedöma om den aktiva utrustningen kommer att fungera.
Varför blir dämpningsmätning dyr?
En stor del av kostnaden för dämpningsmätning är arbetstid, eftersom mätningen traditionellt kräver två personer.
Det blir särskilt tydligt vid mindre jobb, till exempel när man bara ska testa ett fåtal fibrer efter att en abonnent har kopplats in. Då kan två personer behöva tillbringa flera timmar i bilen för att sedan mäta i fem minuter.
Den uppenbara lösningen vore att låta en person utföra dämpningsmätningen på ett fiberpar mellan två punkter, utan hjälp av en kollega.
Varför räcker inte gamla genvägar?
Ett gammalt trick i branschen är att slingkoppla den ena änden och mäta tur och retur. Problemet är att man då inte får reda på om fibrerna är förväxlade.
Det krävs alltså ett smartare hjälpmedel.
Ett annat sätt är att sätta in en lång fibersladd i utgången på fiber 1 i andra änden. Om fibersladden syns på OTDR-kurvan från motsatt sida får man veta att det är kopplat korrekt. Man får också möjlighet att läsa av dämpningsvärdet på fiberns utgångskontakt och därmed även länkdämpningen.
Men för att veta att det verkligen är rätt kopplat behövs fortfarande någon på andra sidan som flyttar runt sladden. Då är man tillbaka på ruta ett.
Återigen krävs ett smartare hjälpmedel.
Smarta hjälpmedel kan spara tid
Om dessa problem kan lösas med tekniska hjälpmedel kan tiden för mätningarna reduceras avsevärt, särskilt när man bara ska mäta ett måttligt antal fibrer.
Qnetworks har därför tagit fram flera produkter som gör det möjligt att utföra mätningar utan att vara två personer på plats. Det gäller både mätningar med dB-mätare och med OTDR.
Anmäl ditt intresse så kan vi planera in en plats i närheten av er.